Gud vad trött jag kan bli på politiker som har en sådan brist när det gäller sympati och empati. Hur svårt kan det vara att fantisera och sätta sig in i en sjuk eller arbetslös människas liv. Det steget borde vara naturligt och ett krav för att få bli folkvald och för att bestämma. Men om alla hade kunnat det så hade vi inte haft några borgerliga partier. Så enkelt är det. Jag har haft en fantastisk tur att få växa upp i ett hem fullt av kärlek, märkeskläder, fina bilar och ett par utlandssemestrar varje år under hela min barndom. Och jag har turen att få jobba med det jag tycker är roligt, och tjäna bra med pengar på det. Jag har aldrig blivit politiskt påverkad av någon utan har skaffat ett politiskt intresse själv. Egentligen bara för att jag tycker att det är varje människas skyldighet att vara politiskt medveten, eftersom det påverkar så många människor vad vi röstar. Därför är jag så fruktansvärt förvånad över just bristen av fantasi. Välutbildade så kallat kloka människor med så stora brister i ledningen av ett land är märkbart farligt för den enskilde individen. Men om man sedan vänder på det och tänker på dom som röstade borgerligt, som verkligen gick på att Moderaterna var det nya ”arbetar partiet”, blir man nästan ännu mer förskräckt. När egoismen är så tydlig att man säljer sin själ för en extra slant i månaden, då är det illa. Mycket illa. Skulle gärna vilja att någon som röstade blått men ångrar sig något så in i helv… kommenterade eller tyckte till.

Med vänlig hälsning

P.R Acroft